Sommar, färskpotatis och ljumma kvällar..

Landet

Jag sitter och försöker välja ut bilder till en bok om landstället vi hade förmånen att få hyra i tre år. Vi fick hyra det strax efter att min far hade förlorat mot cancern. Det är en fotobok som jag vet kommer att betyda mycket i framtiden. Landstället är nu sålt.

Jag satte mig på hästen igen..

För 25 år sedan åkte klassen till Bjursberget för att åka slalom. Jag hade aldrig åkt slalom och var lite nervös. Efter lite trevande i barnbacken så skulle jag upp i stora backen. Jag fick åka lift upp med vår stränga lärare som fick vitt skum på tungan när han blev arg. Det gick bra upp till halva backen, sen ramlade vi av av någon anledning (kan ju inte ha varit mitt fel). Min lärare som hade skrikit på mig på skolgården hoppade bara på en annan lift och drog, den jäveln... Och där stog jag som ett fån. Efter det så har jag aldrig stått på ett par slalomskidor mer. Tills nu i helgen som var. Efter att ha samlat mod i en hel dag och sett mina duktiga barn åka slalom för första gången, så bestämde jag mig att hyra skidor. Så där stod jag högst upp i backen 2010 i Säfsen och kände mig jävligt nöjd. Det var visserligen med en sittlift jag tog mig upp men ändå...

Bildbevis på mig på skidor kommer förhoppningsvis från Mr B.

Nu är det officiellt..

Man har blivit en "tvättstugekärring! Det är väl bara en tidsfråga innan man sätter upp anonyma lappar i hissen om högljud musik och fimpar utanför porten.

Vår!!!

Vi får väl se hur det blir med det..

Ett fikonträds öde..

I somras köpte jag ett fikonträd som vi tänkte ha på balkongen. Ett fikonträd ska övervintra så vi stoppade den i en svart sopsäck fylld med torv och ställde den i lä. Det vi inte visste då var att det skulle bli den kallaste vintern på länge. Så jag hoppas att jag kan lägga ut bilder på ett knoppande fikonträd senare i vår..

Varför fotograferar jag?

Ända sen jag köpte en Ricoh XF-30 i början på 80-talet har jag gillat att dokumentera min omgivning. Då i början på 80-talet var det på husvagnssemestrarna i jämtland med mina föräldrar som jag fotade. I mitt jobb har jag möjlighet att titta i gamla fotoalbum och blir alltid fängslad av de frusna ögonblick som någon har fångat. Minnen. Nu är det mina barn jag tråkar ut med ständigt fotograferande. Rubriken till detta inlägg har jag snott från Alf Johanssons blogg Spånerier som jag tycker beskriver ganska bra hur jag ser på mitt fotograferande.